söndag 27 mars 2016

Varför inte Bäckström?

Livet är fullt av överraskningar. För en relativt nybliven släktforskare är det ännu fullare.

Kanske hör det till åldern att börja beskåda sina rötter. För mig började det lite lätt genom upptäckten att våra båda söner hade väldigt dålig koll på släkten, också de allra närmaste. För att förse dem med en vägkarta sammanställde Barbro och jag en liten "rotlåda" som julklapp för några år sedan. Det lilla arbetet räckte för att jag skulle fastna i forskarfällan och nu sitter jag och irrar runt i ett släktträd motsvarande Holmsunds befolkning när jag växte upp på 50-talet.


För var och en som intresserar sig det minsta för historia är det fascinerande att följa sina anor (som förfäderna och -mödrarna kallas på släktforskarspråket) genom åren och se hur deras öden speglar samhällsutvecklingen.

De intressanta insikterna kommer droppande nästan dagligen. Det gäller till exempel det faktum att jag mycket väl kunde ha hetat Bäckström istället för Fällman.

Farfars farmor, Maria Margareta (Maja Greta) Fällman, föder i Umeå stadsförsamling 1858 den oäkta (ja, så stod det rakt på sak i kyrkböckerna på den tiden) sonen Johan Mauritz Fällman, min blivande farfars far. Det händer under en troligen ganska jobbig period i hennes liv när hon beskrivs som "lösdrifvare" i husförhörslängden. Det behövde i och för sig inte betyda annat än att hon just då saknar anställning som piga i staden, men under de följande fem åren föder hon ytterligare två flickor och en pojke. Fadern eller fäderna är okänd(a) för både kyrkböckerna och mig.

Men 1863 vänder Maja Gretas liv. Hon träffar arbetaren Johan Bäckström från Nordmaling och gifter sig med honom. Deras bröllop den 1 november blir ett av de allra första i den då helt nybyggda kyrkan i Holmsund, där paret bosätter sig. Med Johan får hon sedan sex "äkta" barn under åren 1864-1877. Johan Mauritz behåller emellertid efternamnet Fällman och flyttar på våren 1874 från Holmsund till sin släkting (Maja Gretas halvbror) Anton Fällman i Sävar för att gå i skomakarlära.

Så nära var det att jag fick namnet Bäckström.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar