Yrkeslögnarna

Att ljuga trovärdigt, eller åtminstone ha talang för att försköna sanningen, har blivit ett växande kompetenskrav på dagens arbetsmarknad. Professionella ljugare skickas ideligen fram i medierna för att skyla över tabbar och missförhållanden, vanligen med väl inövade fraser om att "se över rutinerna". Ibland väcker det patetiska slingrandet en ömsint förhoppning om att de åtminstone har fått bra betalt för att tvingas till detta.

Ett fönster till vardagen

Hur bodde och levde mina anor? Hur hade de det ställt ekonomiskt? Hur såg det ut hemma på gården? Vilka redskap använde de? De korta anteckningarna i kyrkböckerna ger bara undantagsvis svar på den typen av frågor. För att komma människorna närmare in på livet är bouppteckningar ett bra verktyg.

Om Sverige och svenskarna

Såhär, strax efter den 6 juni och med fotbolls-EM i full gång, ligger det nära till hands att fundera kring nationer och nationalism. De flaggviftande och krigsmålade patrioter som blommar ut på idrottsläktarna under mästerskap kan man väl ha ett milt överseende med (och till och med smittas lite av, åtminstone så länge det bara är flaggor de viftar med). Men nationalismen är och förblir en livsfarlig politisk kraft. Mängder av krigskyrkogårdar påminner om den saken.

Om blod och vatten

Traditionellt studerar släktforskaren bara de mer eller mindre rakt nedstigande leden mellan sina anor, blodsbanden. Ibland finns det emellertid skäl att leta sig utanför det invanda mamma-pappa-barnperspektivet och titta närmare på den sociala släktskapen. Trots allt är en människa bra mycket mera än sina gener.

Enkla jobb och andra

När till och med statsministern har börjat tala om "enkla jobb" är det förstås dags att börja fundera över vad det kan vara. Vilka arbetsuppgifter kan det egentligen handla om? Gissningsvis finns dessa enkla jobb knappast i politiken. Det verkar vara något som någon annan har - eller borde få. Kort sagt det som enkla människor behöver.

Konkurrens utan marknad

Den senaste veckan har två "inbjudningar" till besiktning av vår gamla bil hamnat i brevlådan. Av någon outgrundlig anledning råder ju konkurrens på området, vilket för mig verkar ungefär lika vettigt som att Svensk Polis AB och World Law Enforcement Service Inc. skulle få tävla om att stoppa flest fartsyndare på vägarna.

Bakåtsträvandets bekymmer

"Hur långt bak i tiden har du kommit?" är den vanligaste frågan man får när man berättar för någon om sin fascinerande hobby. Det är förstås en ganska naturlig undran från en utomstående men svaret är lite komplicerat.

Tankar om expertindustrin

En expert är en person som vet riktigt mycket om ganska lite. Ibland har experten en akademisk titel, men inte alltid. Idag får man väl också tillägga att han troligen är just en han och bör ha intervjuats ett visst antal gånger om just detta lilla som han kan, framför allt i radio eller TV.

På vetenskaplig grund?

Nu heter det "släktforskning" och det är ett namn som ställer lite krav. Visst har det gått inflation i forskningsbegreppet, som idag täcker det mesta från skolbarnens biblioteksstunder via sponsrade marknadsundersökningar till avancerad vetenskap. Men i grunden står ordet för en metod och en inställning som vi släktforskaramatörer borde ha goda skäl att försöka ta till oss.

Mindre mänskliga möten

En av de stora förmånerna med att ha blivit pensionär är att slippa arbetslivets mest meningslösa sammanträden. Det blev gott om sådana på det närbelägna universitet där jag tillbringade mina sista yrkesverksamma år - och fick hålla ut med den tröstande tanken "Jag har betalt för att sitta här...".

Reda i relationerna

Förr eller senare behöver den nyblivne släktforskaren skaffa sig ett datorprogram för att hålla ordning på sitt svällande material. Valet är inte lätt och blir ännu mer komplicerat av att man snabbt kommer att låsa fast sig i sitt program. Att i efterhand få över alla sina data till ett nytt system är i bästa fall krångligt, ibland går det inte alls utan mycket merarbete.

Tankar i luften

Flyga är ett enerverande sätt att färdas. Trångt, stressigt och lite overkligt när man väl har dragits upp en dryg mil ovanför backen och landet börjar se ut som en karta över sig självt. Känslan i planet är inte så mycket att vara en resenär – som på tåget eller till och med i bilen – utan snarare en postförsändelse.

Livet mellan raderna

Släktforskningens vardag är att följa sina anor genom husförhörslängderna. Ofta blir det ett snudd på mekaniskt rutinarbete i de mer eller mindre läsbara tabeller som illustrerar hur god koll överheten hade på sina församlingsbor. Någon gång emellertid glimtar själva livet fram mellan raderna.

Farväl till språkpolisen

Nu har jag bestämt mig för att pensionera min inre språkpolis. Istället börjar arbetet på att öka toleransen för ortografiska oegentligheter, grammatiska grumligheter och verbala variationer. Än så länge går gränsen fortfarande någonstans vid sär skrivning - men den flyttar sig hela tiden.

Källornas friska flöde

Källorna är grunden för all släktforskning värd namnet, och här har vi sett en revolution under 2000-talet. Ett mäktigt källflöde har trängt ut på internet och gjort det möjligt att granska (bilder av) kyrkböcker och andra källor hemma på den egna bildskärmen. Det är inte längre nödvändigt att avsätta dagar i Härnösand eller Ramsele (och ännu längre bort om man har släktingar söderut) för att ta fram uppgifter.

Plikten att vara osmart

Efter en husförsäljning förra året ska jag nu betala ett sexsiffrigt belopp i flyttskatt. Det skulle vara hyckleri att påstå att det sker med glädje, men jag har inte en tanke på att stoppa undan pengarna och inte heller på att ta hjälp med den saken - trots att jag är kund i Nordea (åtminstone tills vidare). Jag är osmart och stolt över det.

Med fädernas namn

Namnen är både en hjälp och en fälla för oss släktforskare. Ganska snart blir man sittande och försöker hålla reda på en mängd förfäder och förmödrar som heter precis likadant. Förväxlingsrisken är överhängande och fler än en har gått rejält vilse bland grenarna i sitt släktträd.

Tillhör du de flesta?

Vem vill ha opinionsundersökningar? Svaret är enkelt: Den som betalar för resultaten. Vi har fått en marknad på det här området. Intresseorganisationer, politiska partier, företag och många andra lägger stora pengar på att kunna ge intrycket att de flesta håller med. De har hittat ett perfekt samspel med medierna, som bara älskar opinionsmätningar: Gratismaterial som fyller sändningstid och spaltmetrar utan kräva större ansträngning än att kopiera lite siffror och be någon av de vanliga rösterna om en kommentar.

Till gammelmediernas lov

Är gammelmedierna döende? För den som har tillbringat ett helt arbetsliv i och omkring papperstidningar är svaret inte lika självklart som för den yngre generationen. Men för min del måste det bli "Nej, men de kommer knappast att se ut som idag".

Vägen till Vännäs

En tavla som jag har ett särskilt förhållande till visar ett litet grönaktigt hus med karaktäristiskt snedtak och lummig trädgård. Vid blomrabatten nästan mitt i bilden står en liten gestalt som är min mormorsmor, Selma Boqvist.  Nyby nr 1 var beteckningen på huset, som numera är rivet och borta. Det låg mitt i centrala Vännäs, på gångavstånd från den mörkt nationalromantiska järnvägsstationen. Bygdens kanske mest kände konstnär, C.M. Lindqvist, född 1889 i Överboda. bodde i närheten och målade troligen tavlan någon gång på 1940-talet.

Med rötterna i Fällan

Ungefär en halvmil öster om Lövångers kyrkstad, efter vägen ut mot Kallviken, ligger en del av mitt ursprung. Platsen heter Fällan och var en gång en by med några gårdar. Mer erfarna släktforskare än jag verkar överens om att de flesta, kanske alla, av oss som heter Fällman eller Fellman – också de som bor på Åland – härstammar just härifrån.

Det fysiska skrivandet

Ibland misstänker jag att det har blivit för lätt att skriva. Missförstå mig rätt: Det kräver sin upphovsperson att få ihop en hållbar text, men här handlar det om det rent manuella arbetet med att få ut sina tankar på papper eller i cyberrymden.

Varför inte Bäckström?

Livet är fullt av överraskningar. För en relativt nybliven släktforskare är det ännu fullare.

Kanske hör det till åldern att börja beskåda sina rötter. För mig började det lite lätt genom upptäckten att våra båda söner hade väldigt dålig koll på släkten, också de allra närmaste. För att förse dem med en vägkarta sammanställde Barbro och jag en liten "rotlåda" som julklapp för några år sedan. Det lilla arbetet räckte för att jag skulle fastna i forskarfällan och nu sitter jag och irrar runt i ett släktträd motsvarande Holmsunds befolkning när jag växte upp på 50-talet.