"Hur långt bak i tiden har du kommit?" är den vanligaste frågan man får när man berättar för någon om sin fascinerande hobby. Det är förstås en ganska naturlig undran från en utomstående men svaret är lite komplicerat.
Målet och meningen med att släktforska är inte alltid att försöka ta sig tillbaka till Hedenhös - och dessutom skulle det knappast vara möjligt med någon trovärdighet eftersom källorna börjar sina ganska snart.
Kyrkböckerna, den stomme som släktträden byggs på, går i allmänhet inte längre tillbaka än tidigt 1700-tal. Dessutom är de äldsta ofta både knapphändiga och svårlästa, om man nu inte har turen att stöta på en färgrik biografi över en av sina anor i Död- och begravningsboken. Det var inte helt ovanligt med sådant på 1700-talet. Många av de här anteckningarna är fascinerande dokument, men ger inte alltid pålitliga uppgifter om personens liv eller ålder.
När standardkyrkböckerna - om födelse och dop, lysning och vigsel, död och begravning samt husförhör - tar slut återstår källor som kan vara betydligt svårare både att komma åt och tyda. Men visst går det komma bakåt något eller några sekler till för den flitige och kunnige. Till att börja med finns det mer att hämta i församlingarna: Kyrkoräkenskaperna brukar gå längre tillbaka i tiden och där kan man hitta indirekta noteringar om sina anors födelser, dödsfall och vigslar. En slant till kyrkan var ofta obligatorisk vid sådana tillfällen och den noterades prydligt i räkenskaperna. Det är ett sätt att hitta åtminstone en ungefärlig tidpunkt för händelsen.
Finns det bönder i släkten kan mantalslängderna vara ett sätt att ta sig längre bakåt i forskningen. I längderna noteras av skatteskäl vem som brukade en viss gård ett givet år och vilka som tillhörde hans hushåll, dock sällan mer detaljerat än uppgifter om antal barn och pigor/drängar på gården. Eftersom far, son och/eller farfar i allmänhet hade samma son-namn är det dessutom inte alltid så lätt att veta/gissa vem av dem som en notering i mantalslängden syftar på.
Mer kött på benen ger domstolarnas samlingar av protokoll, dokument och bouppteckningar. De finns ibland hos källeverantörerna på nätet - både ArkivDigital och Riksarkivet/SVAR - men är i allmänhet lite svåra att hitta och hitta i. Å andra sidan ger de inblickar i det dagliga livet med tvister, brott och andra mänskliga mellanhavanden. Bouppteckningarnas uppräkning av inventarierna i boet illustrerar mycket konkret vad folk ägde och hur de levde på den tiden. Dessutom inleds bouppteckningen i allmänhet med en uppräkning av den avlidnes ännu levande barn/arvingar. Det är med andra ord en gratischans att få bostadsorten och ibland rentav adressen på någon som man tappat spåret till.
Soldater är ganska väl uppföljda också före kyrkböckernas tid (Behovet av krigsfolk utifrån bygderna var ju en väsentlig orsak till att systemet med kyrkböcker kom till). De militära anorna kan följas i framför allt generalmönstringarna, där regementenas soldater förtecknades med jämna mellanrum. Här kan man för ovanlighetens också hitta uppgifter om hur personerna såg ut, i varje fall noteras oftast hur långa de var i fot och tum.
En tröst inför de mödor som väntar med de äldre källorna är att andra redan har trampat dessa krokiga stigar och ställt material till förfogande ute på webben. Det ska naturligtvis inte kopieras/stjälas rakt av utan ses som vänliga vägvisare in i källorna. Försök hitta källan och läsa/tyda den själv; det är ju det som är själva charmen med släktforskning.
Den som har turen att ha anor i området mellan Skellefteå och Örnsköldsvik har god hjälp av den noggranne och flitige Sven-Erik Johansson som har byggt upp den förnämliga databasen Kråken med uppgifter om fler än 391 000 personer där. En del av hans material är fritt tillgängligt på webbplatsen http://www.kråken.se/ och en mer utförlig version kan köpas på CD-skiva eller USB-minne direkt från upphovsmannen. Här finns detaljerade källhänvisningar och mängder av text från domböcker, bouppteckningar och annat intressant källmaterial.
Kråken-databasen är inte bara innehållsrik utan så väl genomarbetad att dess uppgifter nästan alltid håller för den egna kontroll man ska göra av dem. Det är till och med så att många fel i kyrkböckerna är rättade i Kråken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar