Reda i relationerna

Förr eller senare behöver den nyblivne släktforskaren skaffa sig ett datorprogram för att hålla ordning på sitt svällande material. Valet är inte lätt och blir ännu mer komplicerat av att man snabbt kommer att låsa fast sig i sitt program. Att i efterhand få över alla sina data till ett nytt system är i bästa fall krångligt, ibland går det inte alls utan mycket merarbete.

På släktforskningsforumen (Anbytarforum - http://forum.genealogi.se/ - är det största och kanske bästa, med reservation för att orutinerade frågare kan få sig en åthutning ibland) dryftas ideligen frågan om vilket program som är ”bäst”? Den går inte att svara på eftersom allt hänger på hur man vill arbeta. Det bästa rådet är förmodligen att ladda hem en gratis prova på-version av några alternativ och leva ett tag med dem innan man bestämmer sig.

Det är viktigt att ha klart för sig vad ett släktforskningsprogram gör och ska användas till. Det har egentligen ganska lite att skaffa med själva forskningen. Den görs i olika källor på bibliotek, i arkiv och – numera mest – på internet med anteckningar för hand eller i diverse ordbehandlare. Släktforskningsprogrammets uppgift är att ta emot, lagra, strukturera och hantera de resultat som forskningen ger. Uppgiften är att hålla ordning på personer, händelser, källor och orter. I grunden ligger alltid en databashanterare.

Bland de släktforskningsprogram som förstår svenska – och kan rätt hantera svenska mått, orter och specialtecken som å, ä och ö – dominerar två: Disgen och MinSläkt. Den lovande nykomlingen Genney och veteranen Holger lockar också en del, liksom ett antal framför allt amerikanska program som är webb-baserade och direkt knutna till datasamlingar på nätet, t.ex. Ancestrys Family Tree Maker. Som vanligt har Mac-användarna några högst egna alternativ med Reunion i spetsen.

Översiktsbilden i Disgen 2016 visar den gulmarkerade centrumpersonens
anor, partner och barn. De små färgade fyrkanterna är flaggor.

Själv använder jag Windows-programmet Disgen, som i år har kommit i nyrenoverad version med namnet Disgen 2016. Det fina med det här programmet är att det är stabilt, att det utvecklas och stöds genom en användarförening och att det finns ett nät av ”faddrar”, som kan rycka in när man kör fast i hanteringen av det ganska komplicerade programmet.

I den förelektroniska tiden arbetade släktforskarna helt på papper för att registrera sina anor, för hand och eller med skrivmaskin. De centrala bladen i deras pärmar var antavlor, med en persons (”probandens”) anor bakåt i tiden; stamtavlor, med ättlingar framåt i generationerna; och ansedlar, formulär med data om varje enskild person från födelsen till graven. Precis samma dokument hanteras på skärmen i Disgen, givetvis kompletterade med de stora möjligheter till sökningar, sammanställningar och utskrifter som datortekniken ger.

Kopplingen till föreningen DIS (Datorstöd i släktforskningen, http://www.dis.se/) är en av Disgens stora fördelar, inte minst möjligheterna att skicka in egna och se andras resultat genom Disbyt. Det är en databas som kan vara mycket användbar om man bara tar den för den är: Inte en källa att kopiera rakt av, men med bra tips om vad man kan ha missat i sitt eget släktträd och om var man kan och bör söka vidare. Dessutom ger Disbyt namn och kontaktuppgifter på andra DIS-medlemmar som arbetar med ens anor, okända släktingar kanske?

Det finns förstås också nackdelar med Disgen. Gränssnittet är gammaldags, särskilt i jämförelse med mer grafikbaserade konkurrenter. Ibland får man känslan av ett DOS-program från 1990-talet. Det blir lite stelbent och inställningsmöjligheterna för färger och former är inte alltid de man har vant sig vid i moderna Windowsprogram. Den nya versionen har blivit något mer flexibel, inte minst genom att tillåta ett obegränsat antal ”flaggor” för att markera släktgrenar, yrken, särskilda händelser och annat som man vill ha grepp på. I den nya versionen går det faktiskt att visa (en del av) flaggorna direkt på översiktskärmen.

Släktforskningens vardag är att efterhand registrera sina anor och deras öden i Disgen. Här finns det gott om fällor att ramla i. Liksom i all databaskörning är det livsviktigt att inte dra på sig dubbletter, alltså två registreringar av samma person. Men det är förstås lättare sagt än gjort när man sitter med en uppsjö anor som heter mer eller mindre likadant, t.ex. bönderna Per Larsson och Lars Persson i varannan generation på gården.

Disgen har en duglig förmåga att söka fram och lista möjliga dubbelgångare i rullorna, möjligen är den lite väl känslig och ger en hel del förslag som kan avfärdas. Tyvärr innebar den nya versionen att en funktion som sökte dubbletter redan vid namnregistreringen har tagits bort, förhoppningsvis bara tills man fått ordning på den i det nya systemet.

Allt välja rätt namn för registreringen är knepigt. Efter lite umgänge med kyrkböcker ser man ganska snabbt att förfädernas (och prästernas) namnbruk och namnstavning var långt ifrån huggna i sten. Särskilt svajigt blev det efter mitten av 1800-talet när många flyttade till städerna, bytte yrke och skaffade sig mer eller mindre enhetligt stavade släktnamn - ibland olika från husförhörslängd till annan eller hos syskon i samma familj. Dessutom: Dottern ”Maja Greta” i husförslängden heter ganska säkert ”Maria Margareta” i födelseboken, och vilket alternativ ska man då skriva in?

Det finns för övrigt delade uppfattningar om i vilket skede man ska registrera sina anor i programmet. De renläriga lägger bara in de uppgifter och personer som de är säkra på och kan belägga med pålitliga källor. Andra kopierar glatt och okritiskt in allt de kan komma över på nätet. Själv har jag lagt mig någonstans mitt emellan; det finns lite osäkra data här och var men de är markerade med flaggor så att jag lätt hittar dem för vidare forskning och – framför allt – inte publicerar dem i Disbyt där de kan vilseleda andra.