Konkurrens utan marknad

Den senaste veckan har två "inbjudningar" till besiktning av vår gamla bil hamnat i brevlådan. Av någon outgrundlig anledning råder ju konkurrens på området, vilket för mig verkar ungefär lika vettigt som att Svensk Polis AB och World Law Enforcement Service Inc. skulle få tävla om att stoppa flest fartsyndare på vägarna.

Först som sist: Jag har inga problem med marknadsekonomin. Det är bara det att den förutsätter just en marknad där någorlunda upplysta konsumenter kan rösta med fötterna och plånboken. I det läget fungerar den bra, eller i varje fall bättre än något annat system vi känner till. Kom alltså inte dragande med Östtyskland. Ingen vettig människa vill ha det systemet tillbaka (även om en lika genomträngande folkövervakning ändå är på god väg med hjälp av modern marknadsföringsteknik).

Bilbesiktning är emellertid ingen marknad utan en myndighetsutövning och varför någon kom på tanken att konkurrensutsätta den är mer än jag kan förstå, lika lite som att det skulle vara förnuftigt att slå sönder viktiga samhällsfunktioner som skolan, apoteksväsendet, posten och järnvägarna. Valfrihetsapostlarna i framför allt Alliansen har helt enkelt gått för långt i sin ideologiska nit (Av någon konstig anledning är det bara borgerliga partier som driver ideologiska frågor idag.)

Jag har kunnat resa runt i det starkt marknadsorienterade USA i några omgångar, och en sak har då slagit mig: Ingen stad verkar vara tillräckligt liten för att inte ha ett postkontor i centrum. Här hemma får man leta bakom tidningsstället på macken för att kanske hitta en hylla färdigfrankerade kuvert och möjligen någon med kunnande i postala frågor.

Ingen politiker i USA, för att fortsätta där en stund, skulle heller nappa på den idiotiska idén att finansiera friskolor med samhällsmedel som tas direkt från driften av de allmänna skolorna. Visst finns det privata skolor over there, men bara för dem som kan och vill betala väl tilltagna terminsavgifter. Tvärtom fyller man sina skolor genom att köra dit elever i de karaktäristiska skolbussarna.

Sjukvården är en minst lika konstig "marknad" som skolan. Här finns förstås komplikationen att den som handlar på fel ställe faktiskt riskerar livet, men också bortsett från den är det inte utan problem att förvandla patienter till kunder. Det betyder bland annat att självständiga och betalningsförmögna gynnas på bekostnad av svaga och fattiga, vilket väl är raka motsatsen till vad sjukvård borde vara. Under devisen "Kunden har alltid rätt" drivs också insatserna i riktning mot det snabba och lättsålda, det som de friska och starka helst vill ha. Kvar i sängarna hos läkarlärlingarna på akuten ligger de riktigt och på flera sätt sjuka.

Det är också lite svårt att begripa nyttan av fler apotek att välja på, åtminstone i de mest centrala delarna av staden, när inget av dem ändå har den medicin som de sjuka frågar efter. Att en mångfald av företag har fått tillfälle att hjälpa åt med järnvägstrafikens förfall är inte heller någon direkt seger för valfriheten. Tanken om att skapa konkurrens på de enda spår som finns var tokig från början och blev inte klokare av idén att slå sönder det nödvändiga banunderhållet i småbitar.

Hur som helst mår bilen riktigt bra och ska in på service i juni. Sedan återstår det bara att ta reda på vilken besiktningsfirma som är mest serviceinriktad och kan lova att godkänna den...