Enkla jobb och andra

När till och med statsministern har börjat tala om "enkla jobb" är det förstås dags att börja fundera över vad det kan vara. Vilka arbetsuppgifter kan det egentligen handla om? Gissningsvis finns dessa enkla jobb knappast i politiken. Det verkar vara något som någon annan har - eller borde få. Kort sagt det som enkla människor behöver.

Nu är det väl ingen svårighet att peka på enkla jobb i den politiska sfären (mycket lättare än att hitta låga löner). En liten samling floskler och klichéer brukar räcka långt i karriärerna, och att bli riksdagsledamot idag verkar inte kräva raketvetenskaplig kompetens. Det mest tydliga exemplet är förstås Sverigedemokratledarens partivilda svärmor, som på sitt alldeles egna sätt demonstrerar att i kammaren kan man göra precis hur lite som helst och ändå kvittera ut sitt arvode i trygg väntan på pensionen.

På tal om det partiet - eller vad man nu vill kalla det - låter det som att de enkla jobben skulle behövas för våra invandrare, oavsett vilken kompetens de har. Kanske är det förklaringen till den höga akademiska nivå som råder bland stadens buss- och taxiförare i väntan på att diverse kompetensprövande instanser ska få bakdelarna ur åkdonen.

Därmed inte sagt att busschaufför skulle vara ett enkelt jobb. Det kräver en hel del både praktiska och teoretiska kunskaper samt, inte minst, empati och omdöme nog för att inte slänga av biljettlösa skolbarn i mitten av ingenstans.

Näringslivet verkar också kunna bjuda på en hel del enkla jobb för pålitliga jasägare, åtminstone om de lyckats glida upp i de övre stratosfärerna eller kommer svävande direkt från politiken. Även om det skulle klirra lite i glashuset måste jag också tillstå att medievärlden bjuder på rätt många enkla jobb av typen hålla reda på vad kungen och hans familj för tillfället håller på med eller om han råkar yppa en åsikt. (Rent grundlagsmässigt är han ju den ende svensk som inte får tycka något av vikt, och att vara kung är ju bara därför knappast ett enkelt jobb.) 

Möjligen skulle man få för sig att enkla jobb är de som inte kräver examen från universitet eller högskola. Några år som anställd vid ett närbeläget universitet har emellertid lärt mig att det är en arbetsplats där städarens eller vaktmästarens arbeten ingalunda är de enklaste. Precis som i politiken gäller att den akademiska miljön tillåter både ett övermått och ett minimum av arbetsinsatser; det är ofta nog så att effekten i slutänden blir ungefär densamma.

För övrigt har ju de flesta någon form av högskoleutbildning idag eftersom varje arbetsgivare med självaktning verkar kräva det. Det handlar om samma stat, kommuner och näringsliv som glatt har rationaliserat bort sina enkla jobb under de senaste 30 åren. Det är ett av de viktigaste skälen till att läkare och sjuksköterskor knappt hinner sköta de sjuka, att poliser inte har så mycket tid att leta förbrytare och att lärare har svårt att komma fram till eleverna.

De "enkla" jobben med administration, renhållning och vardagsservice har i praktiken inte försvunnit, de har istället smetats ut på alla eller ingen. Ofta nog har de helt enkelt inte blivit gjorda, vilket på sitt sätt visar att de kanske inte var så enkla ändå...