Konkurrens utan marknad

Den senaste veckan har två "inbjudningar" till besiktning av vår gamla bil hamnat i brevlådan. Av någon outgrundlig anledning råder ju konkurrens på området, vilket för mig verkar ungefär lika vettigt som att Svensk Polis AB och World Law Enforcement Service Inc. skulle få tävla om att stoppa flest fartsyndare på vägarna.

Bakåtsträvandets bekymmer

"Hur långt bak i tiden har du kommit?" är den vanligaste frågan man får när man berättar för någon om sin fascinerande hobby. Det är förstås en ganska naturlig undran från en utomstående men svaret är lite komplicerat.

Tankar om expertindustrin

En expert är en person som vet riktigt mycket om ganska lite. Ibland har experten en akademisk titel, men inte alltid. Idag får man väl också tillägga att han troligen är just en han och bör ha intervjuats ett visst antal gånger om just detta lilla som han kan, framför allt i radio eller TV.

På vetenskaplig grund?

Nu heter det "släktforskning" och det är ett namn som ställer lite krav. Visst har det gått inflation i forskningsbegreppet, som idag täcker det mesta från skolbarnens biblioteksstunder via sponsrade marknadsundersökningar till avancerad vetenskap. Men i grunden står ordet för en metod och en inställning som vi släktforskaramatörer borde ha goda skäl att försöka ta till oss.

Mindre mänskliga möten

En av de stora förmånerna med att ha blivit pensionär är att slippa arbetslivets mest meningslösa sammanträden. Det blev gott om sådana på det närbelägna universitet där jag tillbringade mina sista yrkesverksamma år - och fick hålla ut med den tröstande tanken "Jag har betalt för att sitta här...".

Reda i relationerna

Förr eller senare behöver den nyblivne släktforskaren skaffa sig ett datorprogram för att hålla ordning på sitt svällande material. Valet är inte lätt och blir ännu mer komplicerat av att man snabbt kommer att låsa fast sig i sitt program. Att i efterhand få över alla sina data till ett nytt system är i bästa fall krångligt, ibland går det inte alls utan mycket merarbete.

Tankar i luften

Flyga är ett enerverande sätt att färdas. Trångt, stressigt och lite overkligt när man väl har dragits upp en dryg mil ovanför backen och landet börjar se ut som en karta över sig självt. Känslan i planet är inte så mycket att vara en resenär – som på tåget eller till och med i bilen – utan snarare en postförsändelse.