Är gammelmedierna döende? För den som har tillbringat ett helt arbetsliv i och omkring papperstidningar är svaret inte lika självklart som för den yngre generationen. Men för min del måste det bli "Nej, men de kommer knappast att se ut som idag".
Det finns en stark uppgivenhet i mediebranschen och ett ängsligt sneglande på det som verkar nytt och fräscht. Ingen underlig åsikt bland proffs på nyheter förstås, men det verkar närmast fånigt att få se stora starka tidningar försöka förnya sig genom mer eller taffliga webbteveförsök eller höra TV-nyheterna rutinmässigt meddela sina tittare att "fler nyheter hittar du på vår hemsida".
Sociala medier ses som framtiden av många, och visst har de växt till sig ordentligt. Men de har begränsningar som också börjar visa sig. Twitter är redan på nedgång och det är inte underligt. Få kan säga något vettigt på 140 tecken. Mycket riktigt har också flödet dominerats av länkar och flåsiga utrop, alltför ofta i mobbarärenden. Facebook gör intensiva försök att bli dominerande också på nyhetssidan, men fungerar ändå bäst som kommunikationskanal för vänner och bekanta. (Ja, jag har ett konto men skriver inte den här typen av texter där.)
Den viktigaste problemet med sociala medier är att de inte ägnar sig åt journalistik, och inte heller kan göra det. De fungerar bra för att bygga upp och svetsa samman grupper av läsare med mer eller mindre nördiga specialintressen och speciella åsikter, men just detta är också deras stora svaghet. Läsargrupperna avskärmar sig gärna från omvärlden för att fokusera på sitt intresseområde och ibland bygga upp en alldeles egen värld av orubbade åsikter.
Bra och kritisk journalistik behövs emellertid i hela samhället och inte minst i den sociala medievärlden. Det framgår tydligt av lite skrållande bland inläggen på Facebook, i twitterflödet, i kommentarsfälten och i bloggosfären. Vad skriver folk om där, utöver dråpliga katter och söta familjemedlemmar? Jo, om nyheter som de har snappat upp i de så avskydda gammelmedierna. Om det båset skulle tömmas dör samhällsdebatten ganska snabbt.
Det är inte papperet som är problemet här (annat än för pappersbruken kanske), utan frågan om hur den självständiga och kritiska journalistiken ska överleva. Den sitter trångt idag, med brist på både pengar, utrymme och utövare. Som min vän och kollega Mats Rosin (en av de få som ideligen lyckas skriva läsvärdheter på Facebook) uttryckte det i veckan: "Bra journalister ger sig själva ut i verkligheten för att beskriva den. Lata journalister låter opinionsinstitut fabricera nyheterna åt sig...".
Jag framhärdar ändå med att vara optimistisk. Kärnan i gammelmedierna kommer att bli kvar. Radion tog inte ihjäl tidningarna, teven tog inte ihjäl radion och de sociala medierna kommer inte att kunna ha ihjäl journalistiken. Behovet är för stort. Däremot är jag rädd för att vi ganska snart kommer att hamna i en segregerad medievärld där bara den som är beredd att direkt betala för den kommer åt bra journalistik i dyra kvalitetsmedier.
Den stora massan får nöja sig med det som är gratis - och få vad de betalar för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar