Källornas friska flöde

Källorna är grunden för all släktforskning värd namnet, och här har vi sett en revolution under 2000-talet. Ett mäktigt källflöde har trängt ut på internet och gjort det möjligt att granska (bilder av) kyrkböcker och andra källor hemma på den egna bildskärmen. Det är inte längre nödvändigt att avsätta dagar i Härnösand eller Ramsele (och ännu längre bort om man har släktingar söderut) för att ta fram uppgifter.

Detta faktum har förstås ökat intresset för släktforskning, och flera aktörer erbjuder idag abonnemang på sina källsamlingar. Det brukar kosta drygt en tusenlapp för ett års användning. De tre vanligaste leverantörerna är ArkivDigital, ett privat företag som lockar med högklassiga färgbilder och en del intressanta register; Riksarkivet/SVAR, en statlig myndighet som utöver kyrkböckerna i gråskala erbjuder bl.a. mantalslängder och soldatrullor; samt Ancestry, en i grunden amerikansk tjänst som är särskilt nyttig när du har släkt på andra sidan Atlanten.

Visst går det att bygga sina släktträd utan att ange källor. Man gör ju som man vill och bestämmer själv hur man ska arbeta. Men det finns flera goda skäl att redan från början notera varifrån alla uppgifter kommer, oavsett om du bara använder penna och papper eller har skaffat ett släktforskningsprogram. Den som först kommer att få glädje av källnoteringarna är faktiskt du själv. Det hinner inte gå många månader innan du har glömt var du hittade en uppgift som går käpprätt emot den du nyss stötte på. Källangivelserna är också till stor senare nytta för nästa generation som ska ta del av - och helst fortsätta - ditt forskande.

På släktforskarforumen kan du lätt hitta en intensiv debatt om hur källhänvisningar ska se ut (i den miljön finns väldigt många som är bestämda, på gränsen till orubbliga, i sina åsikter), men i grunden är det ganska enkelt: Skriv så kort som möjligt en beskrivning som gör det möjligt att hitta tillbaka till den här uppgiften, t.ex. Dorotea (AC), Husförhörslängder 1863-1875, vol. AI:4 sid 159 (ArkivDigital). Det är korrekt och hederligt att ange leverantören; du har trots allt inte själv öppnat kyrkboken ifråga utan egentligen bara studerat en bild på den.

Födelsenotering från Nysätra 1767.

Länsbokstaven - eller landskapet - är viktig eftersom du ganska snart kommer att stöta på församlingar med samma namn i olika hörn av landet. Det lönar sig inte att leta i diverse födelseböcker från Bergslagen när farfarsfar faktiskt var född i Nora (Y), som ligger strax norr om Ångermanälven i Västernorrland.

De grundläggande källorna är och förblir kyrkböckerna. Metodiken för att spåra sina anor är ganska enkel. Börja med födelsedatum och församling. Om den uppgiften stämmer kommer du att hitta din ana i Födelseboken, som listar församlingens nytillskott i kronologisk ordning med uppgifter om dopdatum, föräldrarnas namn och bostadsort/by samt barnets faddrar. Ibland hittar du också ett sidnummer till Husförhörslängden, som är nästa steg. Har du ingen sida är längderna i allmänhet uppställda geografiskt och familjevis. Med lite bläddrande kan du hitta din anas föräldrar och syskon och följa familjen genom åren, fram till döden eller avflyttningar pga. giftermål och andra skäl. Lysnings- och vigselboken ger besked om de vigdas namn och ålder vid tillfället, oftast anges också en sida i husförhörslängden för den nya familjen. Följandet avslutas i Död- och begravningsboken där den bortgångnas namn och ålder (opålitlig uppgift!) samt ofta nog också dödsorsaken anges.

Ingen påstår att kyrkböckerna är lätta att läsa och förstå. De är skrivna med handstilar som vi inte längre ser till vardags och särskilt de äldre utgåvorna innehåller en mängd termer och förkortningar på latin. Dessutom förekommer rikligt med överstrykningar, bläckplumpar, fuktfläckar och ibland brandskador. Men det går ändå med tiden att bli hyfsat bra på att förstå. Ett knep kan vara att skriva av alla bokstäver man är säker på och ersätta de övriga med t.ex. ett frågetecken. Efterhand och i rätt sammanhang kan det då senare stå klart att den röriga flyttanteckningen om St??n??o?s gäller byn Strandfors i denna församling.

Några ord om källkritik: Lita inte på något eller någon! Ta aldrig andra släktforskares data, på nätet eller i tryck, som sanningar. Finns det källhänvisningar, kontrollera dem själv. Saknas källuppgifter, tro inte på resultaten.

Inte ens kyrkböckerna, om man nu lyckas tolka dem rätt, är särskilt säkra källor. I husförhörslängder och dödböcker är åldrar och födelsedatum inte att lita på. Årtal kan missuppfattas och siffror kan skrivas fel eller otydligt. Här gäller regeln att den uppgift som ligger närmast händelsen i tiden ska ses som den mest pålitliga. Födelse- och dopdatum ska helst styrkas i födelseboken, döds- och begravningsdatum i dödboken. Husförhörslängden är egentligen pålitlig bara när det gäller prästens mer eller mindre kryptiska noteringar om resultatet av husförhören.