Efter en husförsäljning förra året ska jag nu betala ett sexsiffrigt belopp i flyttskatt. Det skulle vara hyckleri att påstå att det sker med glädje, men jag har inte en tanke på att stoppa undan pengarna och inte heller på att ta hjälp med den saken - trots att jag är kund i Nordea (åtminstone tills vidare). Jag är osmart och stolt över det.
Med fler osmarta skulle vi leva i ett bättre och rikare samhälle.
Visst fanns det riktigt gnidiga och snåla människor också när jag växte upp. De som kom på alla kalas, mer eller mindre bjudna, och tog för sig rikligt av allt men aldrig skulle drömma om att bjuda själva. Alla visste vad de höll på med och hur de var funtade: De var "om sig och kring sig" och såg om sitt eget hus så noggrant att det gränsade till löjet.
Den här mentaliteten är ännu mer spridd i dagens samhälle, med den skillnaden att "girig" har fått det mer positiva namnet "smart". Och överallt ser vi gnidigheten breda ut sig utan begränsningar. Det är de smarta som bufflar omkring på vägarna i de groteskt överdimensionerade tyska bilar som skriker "Titta vad jag har råd med!" (eller åtminstone "Titta vad jag har fått lån till!"). Deras aggressiva körstil speglar ganska väl deras ekonomiska mentalitet. Här kommer de smarta som beviljar sig själva och varandra sagolika ersättningar för noll och inget arbete.
Livets mål och mening har blivit att samla på sig så mycket pengar som möjligt och se till att så lite som möjligt "går bort" till skatt. Den synen på skattesystemet kombineras gärna med en påfallande iver att fullt utnyttja alla förmåner som samhället erbjuder. Skatteflyktingen kommer så gärna hem när det börjar bli dags för ålderskrämpor och sjukvård. Mycket ska ha mera och smart ska ha mest.
Men det finns förstås risker. Det är de smarta som nu står med byxorna nerdragna och inte har en aning om hur deras listiga upplägg råkade placera förmögenheten långt utrikes. Den besynnerliga amnestin för skattesmitning som gav fifflarna chansen att skicka en självrättelse till skattemyndigheten tog fram en hel del stöldgods i ljuset. Motsvarande system för bankrånare lär inte komma, här handlar det om de fina och anständiga människornas brottslighet även om de stulna beloppen är mångdubbelt högre.
Jag skriver inte om moral. Jag skriver om förutsättningarna för att vårt samhälle och demokratin ska kunna överleva. Ju fler som åker snålskjuts och dessutom betraktar det som smarthet, desto sämre blir den tillit som allting bygger på.
När var du osmart senast?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar